om någon människa bara kunde förstå vilken stor fobi jag har mot kryp så skulle jag vara glad.
jag känner mig verkligen som världens fjantigaste. som igår kväll när jag skulle in på toan så sprang det runt en stor vidrig spindel där, skrek såklart rätt ut, sen skulle jag försöka döda den, först med en glasflaska, misslyckades. den försvann och jag stog seriöst i 45min och försökte hitta den för inte en chans att jag sätter min fot där inne när jag vet att de är en spindel där. så efter typ 45 minuter hittade jag den igen och tänkte att nu jefflar så slår jag ihjäl den med en tidning, hatar även att döda kryp så typ halvblundade och försökte mosa den, misslyckades och så sprang den haltandes iväg. ÅÅÅÅ.

men nu nyss ungefär smög jag dit igen, hittade den jäveln (inte så konstigt så stor som den va) och tänkte att nu jefflar ska den döööööööööööööööööööööööööö. tog tidningen igen och brände av ett "hårt" slag, misslyckades igen men sen så tryckte och mosade jag med tidningen så mycket jag kunde. tror att den dog, såg nämligen bara lite rester av spindelben så jag hoppas att jag gav den vad den tålde :).

de jag försöker säga är iafl att fan vad fjantig jag är, hur kan jag vara livsrädd för myror och spindlar å andra äckliga kryp, medans jag gärna skulle vilja stöta på en björn i skogen.

nee jag måste verkligen försöka komma över mina fobier på nåt sätt, visste ni att jag inte kan gå på vägar där det finns Kissmyror? de är nog den värsta fobin av alla. när jag var yngre var de ännu värre. då drömde jag även om hur jag ramlade ner på tusentals myror och massa annat.

onödigtvetande, men visst fan är de konstigt att man kan vara så rädd för ett så litet och hjälplöst kräk.

puss och godnatt